Skulle orden kunna täcka i mitt sinne?
Och ett språk var till för att förmedla allt här inne?

Jag vet ej vad,
Jag vet ej hur,
men ord är ej tillräckligt.

Och skulle dikten utanpå, ge sken att nån förstår mig?
Mitt ord, min sång, min fula gång,
knappt änglarna förstår mig.

Du häftiga,
förkrypta själ,
du tror att nån förstår dig!?
Du vet ej hur,
Du vet ej när,
med tron att nån förstår dig.

Du vackra,
du förslitna barn,
du din ensamhet är riktig.

Och du människa ska ensam dö,
vare sig
din röst var viktig.