Det är svårt att hålla minen rak
Det är svårt att hålla munnen spänd när hela världen verkar fallera
Och det är svårt att le och svara på dina frågor när det exploderar en bomb bakom mina revben
Och det är svårt att se lugnet som finns när paniken sitter mellan mina öron
Och du pratar om allt, allt annat än hur jag känner. För du vet inte
Och jag vill inte berätta. För då kanske jag låter sjuk. Då blir allt påriktigt.
Jag tror att det är svårt för dig att förstå, hur svårt det är att hålla ryggen rak, när det enda jag vill är att lägga mig i en pöl av mig själv och försvinna. Svårt att förstå att jag, inte vill sätta vid middagsbordet och le, och låtsas. Som att det är en normal grej, jag dör nästan. Iallafall vill min kropp få mig att tro det, den tänker på allt mellan himmel och jord medanst du pratar om vad det ska bli till middag imorgon. Det är svårt för Mig att förstå varför jag inte bara kan roa mig, sitta där som en normal människa och tänka normala tankar. Jag vill, men jag förstår inte hur du gör.