Petra, en flyktigt bekant till mig, visste att berätta
litet om ett vardagsäventyr hon haft under sin
mera lediga tid en dag. Hon hade stannat
under promenaden med bilen, då hon

känt sig en smula trött och ville vila sig.
Så hon hade lyckats missa diket och parkerat sig
någonstans just där hon var just då. På sin väg
troligen mot ett för henne möjligt mål.

Då kom det sig att det knackade på
vindrutan och personen ifråga
använde sig först av teckenspråket
via en med handen vevande rörelse.

Efter någon tvekan for fönstret ned litet
långsamt och prövande, varpå människan
hostade i handen och frågade om Petra kunde
tänka sig att ringa en ambulans, då det skett en

olycka i den där kurvan du vet. Sedan såg hon sig
omkring i bilen och fick syn på den slitna men
typiska läkarväskan och något mera i affekt
verkade som upprörd. Hon, besökaren,

krävde att hon Petra skulle avbryta sin
lediga stil och genast bistå den för
olyckan utsatte. Efter en blick på
middagsgästen, ty detta befanns ske,

ej inför, utan fastmer efter lunch, vid två
på middagen och så mumlade Petra något om
att väskan var tom, vilket inte verkade övertyga
personen utanför bilen, som omedelbart krävde

'upp till bevis'. Så Petra steg ut ur bilen med väskan
i ena handen, öppnade densamma, visade hur icke
existerande den var på instrument, mediciner,
sprutor och annat, det var där. Häpen såg där

gästen ut då, en smula 'lång' i anletet nog även.
Varpå Petra i som högsta onödan förklarade
att hon visserligen var doktor, men i filosofi,
inte i medicin. Att läkarväskan hon på auktion

dagen innan in ropat och därför det kom sig att
det heta bytet fått vila sig en smula inom synhåll
för den vilken suttit så nyss i förarsätet.
Eftersom det var hennes lediga dag hade

hon inte mobilen med sig, utan bara sin
egen bestämda person. Efter en liten paus
på sju röda sekunder tillade hon 'Någonting annat?'

Varpå hon riktade ögonen mot en pelare av svart rök
vilken syntes en bit bort. Den kom från en nyss
påkörd bakifrån Porsche som var så skinande röd

i lacken. Även gästen sågs spana i den riktningen
och fick något av bryderi samt brådska över sig.
Sedan sågs hon jaga iväg som om blixten just
slagit sig ned och bara måste ses, från nära håll.



(Jag har ett kramdjur i dagbädden, som fått namnet Petra.)
(Det är en sådan där ytterst farlig katt från djurvärlden där )
(den kallats ömsom, Panter, svart Panter)

(Det finns bara svarta, ungefär som gul banan är gul)

(vilket egentligen är en Puma, som finns i färger...)
(...na brun, svart och så förstås, vilket även de sägs)
(förekomma i mera slutspelet av livet, död Puma.)