Genom en naturlighet i sitt esse, så spelas ljus i tiden upp ovan allt brus,
samma idé i exakt lika vakna gnistor av och på ordets mest hetta.

Det bästa tjena innefattas luckrar förtvivlan mindre under ett upplyftande halloj,
tendensen skiftas i rörandet mellan möte och inre givande nutid.

Bara vara med ömheten stillas sinar andetag, livsföring i kyla och värme, vi tar taget om ett mötande intresse att se varandra i ögonen.

Det spontana blir tjena, utan och i alla dess skimmer, längsgående hinder ger oss resan till en vänligare verklighet.