kanske för att jag behövde en arm
som höll mig kvar på jorden
som höll mig fast om midjan
för att jag inte skulle flyga iväg

men jag ville ju flyga jag ville ju flyga för jag visste ju att jag kunde


kanske för att jag aldrig bad om det
men ändå skrek ut det i varje osagt ord
i alla omkastade formuleringar

men jag ville ju bara flyga fritt hur flyger man fritt med bundna vingar

kanske för att jag ville möta nya ögon
ändå falla tillbaka i trygga famnar
om jag skulle snubbla
kanske för att det inte fanns några vägar ut
inga exitskyltar att följa
när röken lade sig tung över de inre rummen
kanske för att jag aldrig vågade passera ingångarna
av rädsla att dörrarna skulle smälla igen bakom mig
kanske därför
kanske därför blev det aldrig av
kanske därför frös tiden
och kanske därför trampade jag aldrig upp
mina bortglömda spår
kanske därför

och allt jag ville var att flyga fritt


kanske för att jag alltid stod med benen i kors
med benen på varsin sida om gränserna
med benen rusande mellan möjligheterna
kanske för att jag visste det själv
men inte kunde förverkliga
kanske för att jag visste
kanske för att jag innerst inne egentligen visste
att drömmar endast varar en natt
att drömmar glöms bort
och att drömmar inte finner sina vingar
när verkligheten tränger sig på
kanske bara därför att jag inte förstod
och fortfarande inte förstår
kanske för att det var en nödvändighet
en livsnödvändighet
en livräddare
kanske för att jag bara var tvungen
att stanna i mig själv
kanske för att det inte fanns plats
för någon annan
kanske för att det var för trångt inuti
men ändå ekade av tomrummen

och allt jag ville var ju bara att få flyga fritt