hör klagoropen från jämmerdalen!

människor lider stor nöd

de tynar under svåra kvalen

de vill ha mera bröd

att de lever i lyx och överflöd

tycks deras hunger bara öka

vill ha allt av livets skörd

likt grisar de runt böka

hör jämret från klagomuren

de troende till sin Gud ber

till Honom de är evigt svuren 

Han kanske inte hör dem mer

en Gud som gammal måste vara

trött och sliten av människors tjat

orkar inte längre dem besvara

tycker massan är rabiat

O ve! O ve! mänsklighetens arvedel

satt till jorden att sig föröka

likt ett märkligt gyckelspel

får människa att andra döda

dyster synes människas framtid

krig och pandemier ofta härjar

inget lärt från orolig dåtid

hjälper ej att människan besvärjar

kanske en dag nånting händer

när människan kommer till sans

och tvättar sina smutsiga händer

och stridsyxan gräver ner någonstans