1.Glitter ljuset silas
Faller mot ögonbottens
Kaleidoskop
Här är kyligare och hit sjönk
Alla svåra bilder
Jag ser dig komma
Så som du aldrig varit
Bilderna annorlunda
Stannat infrusna i sin tid
Sänk din kropp genom
Ögats pupill öppningen i
En sjö där de stora grå fiskarna
För alltid sover
Och stöter bilderna
Mot bottnen där ljusskenet
Finns på kartor
Går i tankarna över kartans
Vägnät och minns dess tecken
Fråganden upplysningar åsikter
Vi inte längre delar
Jag lägger mina händer
Som pant
För nattens seenden
Genom himlens svarta
Ljuset strålar
Alltid till någons öga
I avstånd var sett
Måttstocken
Och dess siffror stämde
Andningen ökar
För talets skull
Kan talet stanna
Det som mäts
Har inget slut, det kommer
Alltid fler tills universum stannar
Kan det stanna eller krympa
Var fanns det innan
Det föddes
Ingenstans eller förberett
Av en lång rad av universum
Vi är också komna
Efter lång rad av mödrar som
Flyttade om våra
Nummer
Och satsade på korten på bordet
Ogenomtränglig blicken
Kastades som
Tärningar åt alla håll
Glaskroppens vågor
Slår mot sidorna
Lossad fritt ytan
Genom iris glittrar
Fjädrarna av hägern
Lysande vitt
Mot skymningen
Allting faller ögat sluts
Och mörkret ger sitt lugn
Svärta solnedgången
En gammal skolorgel
Trampad och en psalm spelas
Snart är alla tysta
Isolerade en eller två åt gången
Utan tal måste tanken
Fortsätta den evigt pågående
Monologen
Ensam utforska
Sin ensamhet
De glesa skogarna
Där tankar går
Mot staden vid
Älvens mynning
Överallt sängens underbara
Vila, jag ser mig själv
Mina tankar tolkar sig själva
Och bilderna på bottnen
Virvlar upp och visar
Bilder på en man
I olika åldrar inspunnen
I sin egen retorik
Som växlar och havet inom mig
Som en ljummen dykning
Genom iris
Ögonlockets skugga




2


Det vita skinandet
En kristall bryter ut
Alla färgerna
Regnbågen visar sig
Detta kunde man inte veta
Förrän man såg det
Med käkarna nästan låsta
Vandrar fiskar mellan
Kontinenterna
För oss är
En sådan resa otänkbar
Men vi är gjorda för att färdas
Själen drar sig
Tillbaka genom universum
Samma väg
Men det omöjliga
Sker ständigt
Om vi kunde
Andas med gälar
Och gå under Atlanten
På dess botten
Så är detta
Inneslutet
Själen färdas
Genom rymden för
Den är byggd
För det.
Ljuset som flödar in
Det starka förmiddagsljuset
Flockar av fåglar
Tusentals ögon
Ser mig gå
Och försvinna




3.


Hjärtat ambivalent
Inför denna vandring
Vägvisaren talar
Ett annat språk
Jag går efter
Han går före
Vad finns att se
Hans nacke är bred
Och stegen långa
En utsiktsplats
För ögat att svepa
Öster till väster
Och landskapet
Fritt att genomvandra
Slå läger
Och nattens svarta
Himmel
Månen lyser
Morgonen
Håller jag i
För att inget missa
Nästa dag
Vandra längs stigar
Till nya utsikter
Mina ögon tar allt
Mitt minne
Ser länge
Denna vy över
Det kuperade
Landskapet
Och sedan tillbaka
Till utgångspunkten
Många har gått
Med guide
Men ingen vet
När nästa tåg stannar
På stationen
Om den är övergiven
Väntsalen ger
Tak över
Vilket språk
Kan säga att
I svärtan liksom i ljuset
Finns alla färger
Allt finns kvar




4


Äntligen
Hör jag det falla
Regnet som låter havet
Dra över land
Vatten och luft
Detta regn
Befäster
Fiskarnas
Och fåglarnas
Positioner
Över den genomvåta
Ytan
Fiskar kravlar
Mot ett nytt vatten
Fåglarna sitter
Stilla och väntar
Jag går genom regnet
Som befriande
Får bäckens vatten
Att åter rinna
Och sjöarnas vatten
Rinner över
Och fåglarna
Sover i
Tallen och
Lövträden
Så kommer blåsten
Från väster
Och regnet upphör
Och det är detta
Enda som återkommer
Dagarna är annars
Lika
Med solen
Som går i moln
Det dagas
Det skymmer
Och mörknar
För att åter dagas
Det var allt
Hon hade skrivit ner
I almanackans
Sidokant
Årstiderna upprepas
Och mer än så
Behövs inte
För detta livet
Ljudet
Av vatten som rinner
Vassen hög
Längs kilen
Det bräckta vattnet
Som går in
Och ut i viken
Liksom andetag
Fyllda med salt
Och vinden fyller dig
Ligg och tänk dig en väg
Tillbaka
Till ögat
Dess botten grumlig
Genom iris
Öppet ljus
Som går till botten
Där omvandlingen
Från ljus till bild börjar