går försiktigt över linan
den brister lätt fransig och tunn
Knut efter knut berättar
tyngden blev alltför stor
det finns människor
som trampar utan att bry sig
gärna vrider de även kniven
ett solvarv
och floden väller över
visst var det då dagen
tilliten dog
och gravarna öppnades


frostens andedräkt breder ut
sitt ådernät
då klokugglans kläder lånas
Vardagsmat men ständiga rysningar