Det var en dag i juni och det var 'uppehåll i vädret', regnet hade tagit en välbehövlig paus just då och blåste gjorde det ju inte heller så det störde precis. En tjejsare på kanske en sjutton år eller så kom gående gatan fram. Hon tyckte tydligen att en vecka före midsommar, då solen sken och temperaturen hunnit bli sådär som tillät att klädseln var en smula lättsam. Hon var klädd i kortade jeans och en skön blues... till det nätta skor av något käckt slag. Hon ställde sig litet stel sådär utanför en butik som såg ut att sälja litet olika saker just. Du vet så där som en del affärer fått för sig att stundom göra. I ungefär en minut eller två stod hon som en sorts robot med slut på batterikraft. Sedan började hon röra på armar och ben som i en improviserad dans till musik som nog bara existerade i hennes eget huvud. Hon bar inga lurar på huvudet och ingen sladd syntes heller kring hennes gestalt. Dansade dock litet runt, ungefär som hon varit på ett disco och det var en viss trängsel på golvet. En annan tjej stannade på andra sidan trottoaren och starrbligade en smula. Så stannade det till en grabb på strax över tjugo och föll för den där improvisationen, för även han började fladdra runt, precis som om även kunde höra musikens strålande glada toner. När sedan ytterligare två tjejsare och en snubbe lockats att börja dansa, då trutade hjältan på andra sidan gatan och föll även hon in i att börja rycka fräckt och snyggt in i egen rythm, bara att hon höll sig på sin kant en bit bort. Bara en arton minuter senare när gatan verkade svaja och bölja fram och tillbaka, trots att ingen musik ännu hördes, alla möjliga människor samlats att gunga fram och tillbaka som om själva luften fått eget liv, den andra såg sig om efter den första inspirationens jänta. Men se ingenstans fanns hon att se och efter hand upplöstes så utbrottet och till slut låg gatan ungefär likadan som förut och vanligen som den tog sig ut.