Sällan eller aldrig har en del människor
(en dröm om blott tänkt ansvar)
fått lära sig sångtexten

'Felet var mitt,
felet var mitt eget att göra,
vänta nu skall ni få höra.

Felet var mitt,
felet var mitt,
felet var mitt,
felet var mitt,

felet var mitt
felet var mitt eget att göra,
vänta nu skall ni få höra...'

-

Jag började leta efter pudelns kärna.
Men fast den ingenstans syntes ha en
ände att börja nysta i,
fortsatte jag att som leta.

Jag hade varken karta eller kompass,
men frågade människor efter vägar att gå.
Stundom fanns där bara en väg,
ibland kom jag till ett vägskäl
och där tvingades jag att välja den ena.

Efter många små äventyr kom jag till
Återvändsgränd i Östersund.
Jag var trött ty dagen var till ända.

Som vanligt sökte jag mig ett krypin,
för nattlig vila, som kroppen mig bad.
Sömnen var orolig och jag drömde
att jag var ett barn igen.

Lämnad åt mig själv i skogen.
Det blev alltmera mörkt,
till slut började det att falla regn.
Så småningom somnade jag
och vaknade sedan till en ny dag.

-

Du är lik en irrande mygga,
för dig kan någon säkert skygga.

I dag vill du göra bus,
i morgon ser du nog på hus.

Kanske mark för att där bygga,
trots du är lik en irrande mygga.