Liksom snön tynger
taken
Känner jag mig
nertyngd och rätt trist

Ändå har ju vinterns
skönhet
Fortfarande något visst

När jag ser den gnistra
i skogen över snart sagt
varje kvist

Kanske verkar den här
dikten
Alltför sur och trist

Men glöm då inte
att jag faktiskt nämnde
Att vintern ändå har nåt visst

Kanske är det bara livets bana
och ålderns höst

Som gör att jag inte längre
åker kana

Eller finner i vintern tröst