Ifrån havet vi kom
en tidig morron för mycket länge sedan.
vi kom,

kom bortom molnen från.

Från en tid
då jorden var ung,

Då ängarna låg

släta som mjukt sammet,
lin och doft.

vinden ljuv
som en smekande hand
om ditt gyllene hår.

Ögon som stirrade. blinkande var sekund
som dropparna som föll
rann nerför kind och mun.


dina barfota steg
i morrondaggen

nyvakna

i En skog
full av tusende arter.

Allt från små små
farkosters små kroppar som lekte i luften,

till mörka kvällar
skuggor
ljud

örhängens blänk
de klingade svagt av skratt

och sjöng
vibrerande tysta motorer
ner mot vattenbryn.

Så satt vi människor
och skapade namn
i en mystisk seans

och avbildade oss
i månljus.

Tiden
på en linje
från en punkt till en annan
som blev till dagar.

Nätter av drömmar,
ord som beskrev vår undran
som blev till barn

vi döpte till kärlek.

En plats vi kom ifrån
bortom molnen.