En kärleksvisa
utan ord, utan ton




Den är om
dej



och mej
fritt svävande



i ett tomt intet.



Den är
av en annan
melodi




som inte
går att greppa.




Den följer
ett annat flöde,
dom tårarna
på
en enda sträng,





en enda stjärna
som ett litet
stoft




som sitter kvar i
en enda
kropp




och förevigar
oss



Den försvinner
aldrig


och den sjunger
så tyst


att inte
ens tystnaden
vet om
att den
finns



Den vibrerar
och vaggar
oss till söms.



utan att vi märker
att vi sover.



Den vrider
sitt huvud
mot oss
och sjunger



en sång




en liten stund
som aldrig



tar slut.