Staden ovanför
Staden i himlen.

Jag hör morronen, känner kaffedoft,
hör barnen nere på gatan. Vinden är en ljum bris
som krusar sig på vattnet.

Fåglar på telefontråden ruvar.
Skakar hand med vingar och visar fågelvägen för oss gående.

"Dit bort kommer ni om ni vill
vara nära horisonten." En fågelsång ingen har skrivit

Den bara är.
Som allt.

Där står solen som ett guldfärgat kors på
himlens vägg.
Jag har försökt promenera dit
men kommer aldrig längre än till
kvällsmånen.

Flyttfåglar som flyger vidare.
Årstider som bildar årsringar
och vajar ålderdom i dungar.

Själv kommer jag gå med käpp
genom allen
bort till vattnet,

Där ljum bris
krusar sej
på vattnet
och sitta nära dej
och titta upp,
titta på dej.

Och tänka på en stad ovanför. En stad
i himlen
vi kommer komma till
en dag.