Vart orden tagit vägen är en fråga,
men plötsligt tog det bara tvärt ett stopp.
Hur än jag söker poppar inget opp,
att fatta pennan kännes snart som plåga.

Min tro är dock att se ett ark i låga
av ord som rusar runt i vild galopp.
Ja, ännu finns det allt ett litet hopp,
att missmodet byts ut mot geist och tåga.

Att åter se ett verk av pennans id
en lycka vore av ett större slag,
ty slapp jag gjorde frustrationens strid.

Den skulle bytas ut mot annan tid
med flödets känsla utav välbehag
och låta tomma arket stå bredvid.