I hennes hjärtas park
dit hon allt oftare går

För att slå sig ner
på en bänk en stund
Och lyssna till vindens
viskning i varje träd
Blandat med fågelsången

Att låta parken få ta plats
i sina inre rum
Och att vandra längs den
krattade gången

Där ska hon bli ett
med de viskande högresta
träden
Och bära dom med sig
närmast sin egen hjärterot

Hela vägen hem