Försent att sakna detsom nu har gått förlorat.

Allt det som under lång tid har förvanskats och förstorats.

En vässad kniv, som ivrigt viskar efter blod.

Ett tappat hopp - när det var allt som återstod.

Det här är dagen D - den dag då kniven träffar målet.

När elden bränner, yxan hugger, knivar stålet.

När månens tunna skära sedan skimrar silvergrå -

Snälla gör mig o-gjord, släpp ditt tag och låt mig gå.

Allt fåfängt hopp har brunnit ut och falnat över tid.

Vad som var dolt är synligt nu och måste kännas vid.

En tystad dröm, en gång ett hopp, att kanske bli förlåten.

Till slut så nås man ändå utav kniven mitt i bråten.

Så fritt från tvekan och med fast hand siktas målet.

När elden bränner, yxan hugger, knivar stålet.

När månens skära syns på himmelen som ny -

Snälla gör mig o-gjord, släpp ditt tag och låt mig fly.

Ett sista smärtsamt hugg som ges istället för farväl.

Till synes motiverat utav fullt solida skäl.

Fasaden föll till sist och ingenting är gömt.

Mäts omsorgsfullt och noga och blir skoningslöst bedömt.

Det är ett kast med precision då kniven träffar  målet.

När elden bränner, yxan hugger, knivar stålet.

När månens skära slutligen har fullgjort rundan:

Jag blev aldrig o-gjord, inte heller slapp jag undan.