Ett ansvar följer med att vara född.
En människa är inget eget friland.
Hon måste tänka först och ej i bihand
på andra människor. Det är hon nödd!

Hon äger inte ens sin egen kropp,
men hon har ansvar för vad hon gör av den
tills dess den läggs i urnan eller graven.
Först då tar ansvarsdelen för den stopp.

Att vara människa är ett slags under,
en gåva, som man dock har ansvar för.
Det spelar roll vad man som mänska gör.

Att man blev till var inte blott en blunder.
Det finns en mening, även om den stör
i bortförklaringarnas många stunder.