Det är synd om oss, vi har nästan inga kläder
vi som gömmer oss här och bara längtar efter
att få prova den där skjortan, tröja och jeans
såna som de där kvinnorna från Särö hade på
sig när vi åkte förbi där borta med pendeltåget
tänk om jag en dag fick möjligheten att bara få
prova sådana kläder, hålla och känna mig rik-
tigt så enkelt är det inte att få ta del av det dyra.

Men om vi klarar att designa och sy upp något
som väcker intresse, ska vi byta med varandra?

Ja, de kläder som Särö kvinnor inte vill ha kvar.

För i vårat utsatta område tas det fina tillvara på.

Om inte Catherine slänger det i soporna!

Sluta, det gör jag väl inte!

Hm, låt det vara osagt, tjejer, dags att börja tänka.

Ska vi ta emot kassar med kläder?

Nej, vi behöver klass, stil och finkänsla.

Jag tycker fortfarande vi satsar på hals dekorationer.

Och använder fina kartonger med silkespapper inuti.

Och sen när vi byter med Särö kvinnorna får vi deras
klädesplagg som de lagt i också fina shopping kassar.

Vi bryr oss bara om överklassen i designen
och i sömnaden sitter vi och är så lyckliga...

För vi vet att livet är på gång igen.




Är det synd om oss?

Nej, vi klara det.



"Lite pengar, kostar inget" gör oss inom utsatta
området Inte till socialfall, vi byter bara kläder..

Överklass, medelklass och underklass, inte socialfall
och verkligen inte medelsvensson, där är temat idag.

Imorgon är vi något helt annat...

Designers, konstnärer, poeter och så mycket mer.

Är vi inte utsatta?

Ja, såna där socialfall.

Jag ber er, sluta använda det ordet.

När vi tar emot gåvan från Särö så bjuder vi in
oss själva till en uppvisning och där en auktion
den som bjuder högst får plagget, det är rättvisa.

Nej! "Lite pengar-kostar inget"
ska vi ha, annars är inte jag med!

Vilken energi du utstrålar
använd den i ditt skapande.

(Sen ser vi hur de-unga arbetar med sina plagg)

Det känns som vi just fått ett modehus från 40-talet.

(Eller i varje fall känslan se. bilden, som visar äkthet)