Under

blå

himmel
ligger ett

gult

skimmer ödelagt

Där vit snö
långsamt täcker

alla spår
av ett bortsprängt

hjärta,

ett land
och en dröm.

Jag smyger
mig försiktigt fram

och sträcker ner min hand
som för att

hjälpa drömmen
upp.

Men det finns ingenting

kvar

bara ljudet av fler flyglarm

som för att spränga bort

drömmen

som ännu ligger
likt en osynlig

hjärtformad dimma kvar

i rök,
i spillrorna

i fotspår
barn, människor

av hjärtslag.