I drömmen så sitter Vladimir och leker med sin blåa lilla häst och minns den härliga tiden då han han var en liten pojke och mådde bra psykiskt. Nu för tiden är han bara så otroligt infernaliskt konstant förbannad och han vet inte varför. Hela Kreml kokar av hat och vrede och omvärlden håller andan. Den blå lilla hästen är snäll och överseende och Vladimir gråter äntligen ut när hans mamma ropar att middagen är färdig.