Sakta vi gå du och jag
nerför himlen.

Vi släpa på tiden
färdas genom den, ut ur den,
och in
i nya världar.

In i en ny tid.
I morronens gryning
bortom
dåtid,
historia och förgänglighet.

Och spillror av gammalt,
som jag,
men som är vackrare
än det som legat i skugga
en vecka

In i en ny tid.
En förlossningsavdelning
i ett nytt
stjärnsystem

med nya planeter,
kanske en annan livsform
där träden har makten
och fåglar
är deras drömmar
och tankar.

Som på en spegelyta
runt iris halvmåne,
eller bara en sjö
med vass
sköldpaddor och grodyngel.

Inga ubåtar i sikte där,
inga periskop,
inga skyddsrum
med vettskrämda barn
Inga flyglarm
bara vinden kvar

Bara du och jag nerför
himlen