Från södern plogar tranorna mot norden

som vita segel över svarta hav

och bildar över människornas grav

ett "Ve" åt vapnens vansinne på jorden.

En tranas flykt är programmerad vorden.

Den följer instinkten och linjens krav,

men människan går gång på gång i kvav

i sina krig, i lögnerna och morden.

Skall vi som mänskor kunna lyfta oss

till himmelen som vårens vita tranor

från våra farliga fientligheter?

De flyger ju i stället för att slåss!

Högt över våra ondskefulla vanor

hörs friheten från tranornas trumpeter.