Det snöade fortfarande på solen. I elden sprakade snön, norrsken av gasen och jag. Jag klev upp som vanligt

ur drömmen, åt frukost med stelfrusna käkar, duschade och dividerade hur dagen månde bli.

Det finns människor i flammorna, tänkte jag. Kisade igenom glaset och såg solens istappar rotera mot rymden,

skar revor på stjärnbilden, blod.

Ute på gatan blev håret stelt som en punkares, stod rätt ut, pekade åt alla riktningar som en kompass är villrådig på Nordpolen.

Solvinden gick under skorna, bildade isfläckar och jag kanade ner mot kanten.