Jag minns en tid,
Mitt minne är brett
Dörren där står på glänt,

Det jag berättar
är det ingen som vet,
mer än månen

Det som skett

Är.

Att jag såg dig
För inte länge sen
På håll,


Du var på väg
Jag satt kvar,

Våra blickar möttes, igen
Likt två blixtar i skyn som träffas
O går ner i jorden

Uppstod fenomenet åska
I formen av ett: Hej!

Elden i oss, antändes
från blixten

Och.

Vi smekte och kysste varann
Lika mjukt och varsamt

Som stilla, ömma vågor,
mot en strand

Det.

Blev tyvärr inte mer
För det som sker med
med alla eldar, är
att de dör ut

Det gjorde branden och lusten i mig

För jag såg inte elden o viljan
Som trånade i dig


Lika svårt och se en ljusprisma

När det faller tungt vatten,

Från himlen,


Om natten.