Jag minns en tid,
Mitt minne är brett
Dörren där står på glänt,
Det jag berättar
är det ingen som vet,
mer än månen
Det som skett
Är.
Att jag såg dig
För inte länge sen
På håll,
Du var på väg
Jag satt kvar,
Våra blickar möttes, igen
Likt två blixtar i skyn som träffas
O går ner i jorden
Uppstod fenomenet åska
I formen av ett: Hej!
Elden i oss, antändes
från blixten
Och.
Vi smekte och kysste varann
Lika mjukt och varsamt
Som stilla, ömma vågor,
mot en strand
Det.
Blev tyvärr inte mer
För det som sker med
med alla eldar, är
att de dör ut
Det gjorde branden och lusten i mig
För jag såg inte elden o viljan
Som trånade i dig
Lika svårt och se en ljusprisma
När det faller tungt vatten,
Från himlen,
Om natten.