Det skenheliga samhället
genererar misär, våld och död.
De starka och framgångsrika
belönas på alla sätt och vis,
medan de svaga och självförvållat
misslyckade får stå artigt med
mössan i hand och tigga om
pengar till sitt existensminimum.
Regeringen och riksdagen kliar
sig i huvudet och undrar varför
i hela friden allt detta besinningslösa
våld, samtidigt som de har sitt på
det torra med frikostiga löner.
Det är den 1 maj, socialismens
stora högtidsdag, men vilken
socialist kan se sig själv i spegeln
och sova bra om natten med ett
gott samvete? Det är något väldigt
sjukt med vårt samhälle och alla
vet det innerst inne, men få är det
som påpekar det och gör något.
När det skenheliga samhället
sparkar på den som redan ligger
ned sårad så får detta samhälle
också ta konsekvenserna i form
av en allmän kraftig misär av
psykisk sjukdom och våld.
Vem ska ta ansvar när de vuxna
människorna inte beter sig vuxet?
Vem ska sätta gränser i denna
hysteriska gränslöshet?