...och det som kommer och går i minnets vrår,
där syns ett jag ibland torka en tår.
Det som så slog en Annika eller kanske Tord
det var engagemang i som människors vård.

Att oavsett upplevelsen är en bok, ett galleri,
ett program i tevelision, en pjäs eller någon sång.
Så engagerar upplevelsen, som ett stört lopp
på skidor, i just sett tempo. Jag blev glad eller
upprörd eller i alla fall blev som gripen.

Det är ju ändå skillnad på 'genast utfört som
av plötslig prestation av egen kraft'.
Mot att spela upp ett stycke för att det finns
ett manus, en förlaga, något skrivet
för att sedan 'spelas upp'.

Men kanske oavsett skådespel, skridskosnurr
eller en pjäs. Där finns sällan brist på engagemang.
Oavsett om det sedan är på arbetet, i telefonen
eller i ett brev till någon
(även ett elektroniskt skrivet mejl, är ett brev)
så engagerar 'saker och ting',
precis som om 'det hänt en själv'.

I morse i skidbacken bröt Thomas ena benet
i underarmen och sedan kom den där olyckan
Jörgen och ville synas, men bara som
'ställde till det', som i en komedi på film.
Den där händelsen i skidbacken
har väl nu som 'några år på nacken'.



(Texten har legat i utkast sedan 8/2 2021)