Tomma lägenheter, förtvivlan, nedfällda
persienner,
från stad till stad. förtvinad.

Man kunde nästan tro att männen där är tvillingar.
men dom är inte människor.
Dom är gatlyktor som slocknat med armar
utsträckta

som för att försöka nå fram.
Ja, jag minns människor bakom persiennerna
i dom tomma lägenheterna,
När lyktorna lyste upp gatan.

Eller, hur jag kunde höra vinden
när den viner
men som är ett jämmer
när luften försöker tränga in genom springorna.
och väcka mig.
Min stängda mun som knappt får fram
ett ord viskar något jag glömt.