Hur överlever ett barn sin pappas självmord? Del 3
Varför ska vissa människor drabbas så fruktansvärt hårt av psykisk sjukdom? Jag ligger och försöker att få en tillstymmelse Jag marineras i hennes empati och livslust. Jag börjar minnas hur livet var innan min Jag får i början av september ett kommunalt beredskapsjobb på kulturförvaltningen i Örebro vilket är bra för mig. Jag uttalar ordet jag vilket ger mitt psyke och själ konturer. Min kreativitet blomstrar trots vissa sämre dagar och A. och jag umgås mycket. Min psykos avtar sakta och dessa veckor är den bästa tiden i mitt liv. Dock i början av november så kommer min bipolära mani tillbaka. A. frågar: vem är det som har dig i sitt våld? Jag vet inte att jag är bipolär och tycker bara att jag mår bra, men jag är klart personlighetsförändrad. Mitt liv tar en fel riktning. Jag är väldigt egocentrisk vilket leder till att jag i det långa loppet blir en ensam människa. Jag blir alltmer gränspsykotisk och jag är i början av september 1988 på ruta noll igen, och denna gång utan A. som läser på en folkhögskola på annan ort. Psyksjukdomens demoner är grymma och fullständigt obönhörliga. Jag sitter i min fåtölj i det begynnande höstmörkret och önskar att jag var död. Jag är 23 år gammal och det är någonting i livet som vill krossa mig, medan mina jämnåriga njuter av att vuxenlivet är i full gång.
Prosa
av
Johan Bergstjärna
Läst 72 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2022-05-25 17:00 |
Nästa text
Föregående Johan Bergstjärna
Senast publicerade
Den rädde och frusne pojken inom mig AB Svensk Kärlek Jag är gränspsykotisk, ADHD, Aspergers... Mitt hjärta fyllt av ett varmt ljus Det skulle behövas kärlek nu Kärleken är den smärta du inte kommer undan Kärleken är det enda andrummet i en värld av kaos Och så åker pistolen fram Se alla |