•••

Förlöst under ett hatiskt primalskrik:

Leksaksnallen som ingen ville ha;

tilltygad, nopprig och enbent.

•

Sminkad av invektiv och blåtiror

girar du undan ditt självförtroende,

i vaggan av taggtråd och fasa.

•

Under ett regn av knappnålar

skyggar du fram i den förtäckta modden:

Förnekad av en hel släkt.

•

Den sista tåren - bränslet till väderkvarnen -

som du stred mot med dina ögonkast,

faller som bly genom natten.

•

Luttrad som ett belägrat folkslag 

skruvar du ner ljudnivån,

låter propplösaren förgylla dig,

och flyr till en vackrare scen...

•••