Vad spelar det för roll om jag ansluter mig till en frikyrkoförsamling med hundratals snälla bekanta när jag nästan inte har några riktigt nära vänner? Vad spelar det för roll om jag är besatt av Jesus men har förlorat min själ för jag vågar och förmår inte möta mig själv i ensamheten? Vad spelar det för roll om pastorn peppar mig med att allt ska bli så bra när jag vet att så kan det inte bli, inte i den här världen och i detta liv? Vad spelar det för roll om jag ansluter mig till en frikyrkoförsamling men det är omöjligt att följa de kristna grundbuden därför att folk i allmänhet är ytliga, dumma och skenheliga, även i församlingen? Blev jag frälst och kristen därför att jag var i ett enormt stort behov av tröst efter det att min flickvän svek och lämnade mig? Blev jag besatt av både Jesus och denna församling för att jag behövde någonstans att fly från all min vrede, sorg och mitt hat? Pastorn är besatt när han predikar och församlingen prisar honom och maniskt lovsjunger. Jag mår illa och skyndar till toaletten för att spy. Jag har börjat att känna att det är något som är allvarligt fel på den här församlingen. Jag vet inte exakt vad det är, bara att det är någonting som inte stämmer.