Kajuta du azurblåa plank, simpelhet i stål spetts och abborre tagg. I skutans nattberusade guppande, hör du oskyldigheten och albatrossens watt laddade stämmor ljunga

I århundradets akropol finner man Norrlands bortglömda Venedig, klätt i kadmiumrött hantverk, Med ben slickade rim.
Gömt under sjöboden vittrar människo ätande ålar, ovanför sjöboden böjer ryggradslösa matroser och nerbitna pärlfiskare kulörens bittra existens.

Har du tur kan du bevittna bommulsskeppet insegling och vanvettiga slavar som av änglar kläs i gråtfärdiga solkyssar, båda redan ingnidna i blåsidig eter. Som ångar utav framtida visioner och dåtidens desillusioner.

Precis innan himlavägens fjärilsbräckliga bro, förvandlas samtidens materialistiska gubbar till framtidens okrafärgade individualister.
Precis i lagom tid för den transcendentala övergången till snus blommande tjära, och nu glittrar de bortglömda ännu en gång förbi den berusande dimman.

Låt oss nu sjuda i folkdräkt och nollors intellektuella defekt, medans masten hissas med svenska flaggan och byns vårtbitare sjunger deras hymn.