Vilken fantastisk känsla det är
när allt har lagt sig i ordning på olika plan och
man åter kan se allt i ett annat ljus.

Jag ser detta enormt vackra träd som jag så länge velat krama ,
armarna räcker inte till så jag ropar på min väninna som slagit sig
ner vid bänken för att vila.

Det är en otrolig känsla säger hon och lutar huvudet mot trädet ,
jag kan se hur hennes inre exploderar i kaskader av frågor som vill ut .

Hon tittar på mig med ett frågetecken som om jag har alla svaren.
Vi har studerat detta med att "krama träd".
Hela universum stannar och vi riktar våra huvuden uppåt ,
det faller ett löv från trädkronan som signar ner till oss.

Jag tror inte på andeväsen eller hokuspokus men detta med att
någon ovan där tittar på mig och vakar över mig tror jag på.

Min älskade mamma vill med detta säga : Det är så underbart att se dig
min älskade lilla flicka . Jag älskar dig och önskar att du kunde klättra
upp på din stege till mig. . .