Du, din gamla fetknopp glider
flärdfull på din silversky.
Jag går tunn i magra tider,
fattig här på jordens dy.

Du, Narkissos, dumt du kråmar
dig i himlens spegelsal.
Jag går hukande och åmar
mig i jordens jämmerdal.

Du, din blindskärv ibland slantar
håller falskhetens fasad.
Jag går naken utan vantar
i oktobers minusgrad.

Du skall skämmas på din himmel.
Skurk! Kom ner och känn din skam!
Jag går upp till stjärnors vimmel.
Kanske ses vi längre fram.