Del I
Va lite ödmjuk, sa en student till sina kurskamrater
Va lite ödmjuk, säger jag till oss alla blivande kollegor

Idag är det du som finner botemedel,
I morgon kanske du är smittad och i behov av medicin

Idag får du individer att fundera över sin hälsa,
I morgon kanske du behöver stanna upp och fundera över din

Idag är det du som vårdar dem sjuka,
I morgon kanske du behöver sjukvård

Idag tar du hand om samhällets åldringar
En dag blir du gammal och vill njuta av dina sista dar

Idag går du emellan i ett bråk
I morgon kanske dina barn startar konflikten

Idag är det du som utreder en anmälan
I morgon kanske någon anmäler dig

Idag motiverar du någon att sluta sitt missbruk
I morgon kanske det är du som tar ett glas för mycket
....eller kanske redan i kväll

del II
För att kunna genomföra vår uppgift, göra obekväma val och hjälpa andra, för att inte släcka elden eller brinna upp, utan låta lågan brinna inom oss krävs det mod,

Modet att våga, tro på
Människans inneboende resurser
När människan själv gett upp

Att våga
Vara en brobyggare och skapa delaktighet
När människan diskriminerar som ett uttryck för rädsla och frustration

Att våga
Se glädjen som lockar till skratt som skapar hopp
När människan känner förtvivlan

Att våga
Tro på kärlekens alla relationer
När människans hat sprider mörka moln på jorden

Att våga
Lita på att det alltid finns en morgondag
När människan i ångesten försvinner för ett tag

Att våga
Slå oss samman och ställa krav på dem strukturer som behöver förändras
När människan endast ser kortsiktiga lösningar

Att våga
Lita på sig själv i sin yrkesroll, att du alltid gör ditt bästa
När människan för stunden tror det värsta

Del III
När jag ser ut över detta hav av medmänsklighet, detta inferno av tankar som byter plats med varandra,
Om hoppet att få drömjobbet, där ens resurser används till fullo, hoppet om att få jobba med det vi nu har studerat under en tid,
Blandat med vår egen önskan om att vara allt det där, vi lärt oss att vara.

Jag ser våra anhörigas stolthet och den stolthet vi ska känna för dem val som vi gjort, som lett oss hit idag,
När jag ser ut över detta hav av medmänsklighet tänker jag...

Någongång var det någon som kom på att vi var ojämlika,
och att diskriminerande strukturer skapade utsatthet,
Någon ville förändra och några såg till att en förändring kom till stånd.

Nu är du någon som kan kämpa för det som andra redan påbörjat,
och tillsammans kan vi få någon annan att fortsätta kampen,
tills alla andra har förstått det, som någon för länge sedan och vi redan har anammat.

Men för det krävs det att:
Hålla modet uppe, vara lite ödmjuk och visa dem vad du kan,
Lycka till mina blivande kollegor...

Vi är framtidens utsträckta hand

/Manora 050430