Borrande ivrigt göra godare gott och mera ömt, talande små prickar i skeptiskt mottagning i urverkets yttersta bristningsgräns...

Vad är klockan och vem sätter sig pladask i mitten av alla slagverk?

knopen som knepigt håller ihop alltsammans, vaddå destruktivt i sina sista klockbyggstenar?

Att dessutom leva på tidens utåtriktning, glädje och förenad i linje med denna oreda som genereras med minnen i alla dess visslingar.

Vi är redo att ta emot och leva uppleva en värld som flödar och verkar i tro.

Genom ett gott samvete och en viss frihet, att vi vågar göra och skapa ett nytt livsverk i goda situationer.

Vi flödar och vi verkar med en givande väg tillsammans mot nya uppdrag i livets alla visheter.

Denna stund på jorden så är evigheten inom en längtansprocess och vi skapar ett gott liv i vår andliga tro.

Detta här ger oss stilla sina lovord med ett gott samspel i nya underverk, som nu sker med omsorg.

Ett kunnande utav hur vi ska agera med en stabil tro, så använder vi våra livs verktyg.