Nu vet du sade jag,
var helvetet är beläget,

bortom kärleken,
utanför empatin,

i sanningens bubbla,
förstår knappast vad ni talar om längre - eller varför,

ni sluddrar ju för helvete?
var är mitt uderstöd,

jag anföll ju som vi planerat,
ni är ej bakom,

som löftena sade,
ser 2 kroppar på marken,

kalla
för evigt döda,

vem bryr sig om ett lik?
det bekransas och blir hundmat,

trött,
ska sova,

i evigheten,
vill ej lyssna om jag ej är i stånd att förstå ett ord,

eller genomskådar kärleken,
kill kill kill kill kill the poor tonigth..

skrattet igen,
är du mitt vansinne,

revolvern blixtrar till då jag sätter i patroner,
nu ser ni iallafall att jag ej var galen,

mina sanningar är fina,
det är mina målningar med,

men mina känslor?
vad är de?

de är sanningen om en mäniska vilken lever bortom gott och ont,
ser skönheten i vansinnets natur,

ständigt beredd att döda,
hatet som består bortom allt förnuft,

ni är ju jävligt patetiska,
det är därför jag skrattar,

lyfter min revover,
siktar mot ditt hjärta,

trycker av,

ni skonade aldrig mitt