Det kommer nya givna uttryck för att kunna beskriva denna stilla vissling i minnets alla konsters yttringar.
Det är inte ett misstag som så lätt kommit ifrån den minsta delen av ett ledsagat andetag.
Mellan denna smärtsamma ordningsföljd och det som minnen inte kommer kunna befattas med, så lovas alltid något nytt.
Den största minnesbilden är oredan att andas kunskap, som ljusnar då vidrörandet återsätter denna ätt i livets evighet.
Minnesätten som äter dess öppna former i alla sekunder, ljusets verksamma gåvor i direkt kontakt med nutidens alla invånare.
Minuternas återspegling i den anrika sanningen, är det ett sinnesveck?
Mellanrummet som skapar det nya byggandet i livet, ställer detta i mindre ljumma tillståndsenheter.
Mindre smärta och ett lagom uppfunnet minnesrum, som sker med tidens snabba beslutsorgan in i evigheten.