Redan medlem?
Logga in
*(36)
det är vidrigt att skriva, allt skulle vara bättre om ingen skrev, så att vi kunde hänga upp våra nakna kroppar i träden direkt, och låta höstregnet skölja dem rena från ljus, från sin egen knastrande immobilisering, den masochistiska handen som skär sig själv på vintergräset tills dålig poesi sipprar ut och missfärgar kvinnornas sommarklänningar, så att det ser ut som om de druckit te inuti ett slakthus och diskuterat Rimbauds tidiga alster, de litterära kärleksbarnen borde dränkas i en norrländsk insjö, självantända vaktelhöns serveras uppe på brukshotellet, med kaffe och Grönstedts och diskussioner om det likgiltiga, sköna möglet som frodas under våra blåa lakan.
|
Nästa text
Föregående Androiden
Senast publicerade
det stod ett underbart obduktionsbord i rummet Still will I harvest beauty where it grows Love Sonnet XI Rhymes of the Zodiac - A tribute to the beauty of the stars The Love of God - Poems to lift the heart Love Poems from God: Twelve Sacred Voices gudarna verkar ännu inom mig (3 dikter) fler dikter direkt från gud Se alla |