Ord i rörelse sakta mellan alla rader, det sker i intervaller.
Ingen som klarar av uppgiften att slå ihop och bunta iväg, rörelsen skapandet.
Endast motvillig kontrast i hastverk också en ljusmaskin att fatta taget om.
Fundament i fattning av ett litet misstag som aldrig kläcker under.
Frid i linjens innanmäten en sagolik andning i maskiner, utan tvivel rik på ord.
Slump i dumpad sump är flummande former högre på en liten nanosekund.
Allt går före gått gående gången genast gripen av genetiskt gehör, i nådda givenheter och ett litet misstag senare.
Det rätta taget i handling viskar munnen en trogen tillkomst i motkontakt med vad huvudet skapat, eller också en tillökning i genast moment.
Slipar greppet om situationen samtidigt lika innehållstrogen själva gåvan.
Huvudet som var tillräckligt infattad i vad ordet gör, vet inte ordet om?