Livet är så tungt
man måste använda
båda händerna
för att bära det


Paradox:

då funkar inte pekfingervalsen
picka med näsan
är inte att tänka på
precisionen inte är lika bra


Ingen utsträckt hand
bara tomrummet
av ett frånvarande
stöd

stödet finns
inte
bara
jag

ingen kan höra ropen
från en igensydd mun
till en själ som hålls fängslad
dränerar självkänslan.

Jag kopplar ur mig nu

trycker på knappen
prövar att leva utan syre
för att förstå
medmänniskorna

...som verkar leva så.