Gud är en otrolig juvel
som vi slipar ned i tanken,

och sandkornen
delar vi mellan oss

som värdelösa smulor
medan aptiten kräver mer.

Vad som var värt
mer än världens vikt
har vi tömt i fattighet
och fortsatt hunger.

Smyckets otrolighet
har vi gömt i sanden
och glömt på stranden
till vår hjärtoas.

Vi delar det odelbara
och känner oss därför
oheligt ofelbara,

vi delar hela vår kropp
tills vi dör och känner oss ohela.

Vi velar, men bör,
minnas juvelen inom oss.

Ty, den speglar
den helige av oss.

Vi är inte sanden.

Vi är inte stranden
som havet kittlar i vinden.

Vi är anden,

juvelen som får allt i rörelse,
smycket som pryder alltets hals
medan vi dansar vår sanningens vals
vidare i livet bortom världens sandstrand.