Jag har problem med att cykla 700 meter upp till ICA och handla mat. Mitt psykosomatiska trötthetssyndrom limmar fast mig i soffan och jag ser mitt hem börja förfalla. Jag försöker att ladda batteriet några procent för jag måste ju ha någonting att äta. Soppåsar i köket och en himla röra. Kanske bäst att be boendestödjarna om hjälp? Jag orkar inte sköta mitt facebook, tacka för kommentarer och kopiera mina texter och lägga in i arkivet vilket ger mig en känsla av kaos. Jag har haft den här tröttheten i 31 år, posttraumatiskt skit, och nu är det verkligen ett påslag. Ömkar mig inte, bara konstaterar att livet helt klart är rätt så besvärligt. Jag ska göra ett försök snart att sätta mig på cykeln innan skymningen.