När allt svartnar.
Rökridå av glas.
Kommer närmre.
Utan att jag vill.
Försöker krypa undan.
Viker undan blicken.
Men känner ännu lavan rinna.
Igenom varje hudlager.
Sorgens bläck som trädets kåda.
Sträcker ut mig.
Rör mig lite.
Om jag vågar.
Lyfter blicken.
Snuddar vid något jag känner igen.
Min egen kropp.
Följer dess konturer.
Varje kurva.
Ett regn.