Jag ser människor som ligger i isvakar och kämpar för sina liv samtidigt som psykiatrisk personal, vänner och familj står bredvid och frågar hur det känns att ligga i en iskall isvak och kämpa för sitt liv? Att genom samtal och medmänsklighet hjälpa den person som kämpar för sitt liv det kommer inte fråga, för
då väcks den egna ångestproblematiken igång och taskigt samvete och ett kaos utan dess like. Nej den sjuke är sjuk och man själv helt oskyldig och frisk tra la la. Nej ligg där på avdelning Olyckan så ordnar sig allt av sig
själv med professionella mediciner för vi har absolut aldrig under några omständigheter gjort något fel. Och kom inte med din sanning om dina trauman och oss för det finns ingen sanning, allt råkar bara vara som det är.
Nej kravla dig upp ur den iskalla isvaken det måste du klara av själv. Vuxna självständiga människor tar ansvar för sina egna problem och ikväll ska jag gå på Regnbågen och dansa till Thorleifs, vad underbart mitt liv är just nu.
Nej hej på dig lillbrorsan och krya på dig. Ring för all del inte och må dåligt. Är det demonisk aktivitet på rummet för att det är så jävla kallt?
Imorgon får du träffa Doktor Hybris Psykopat, det blir säkert bra för han är en helt underbar människa och han dsnsar så bra, hälsa från mig. Nej till mamma kan du inte ringa för du minns väl att hon hon dog i somras? Nej det minns du inte OK. Hon hälsade förresten att du fan ska sluta skylla allt ditt dåliga mående på din oskyldiga omgivning. Ja i helvete det sa hon ha ha ha ha ha ha ha!