Ord 334

Sid 2


Fågeln och jag




Iris nebulosor
Ögonlocken sänker blicken
Döljer en rymd
Där allting rör sig
Ständigt som ett schackspel
Varannan natt vit varannan svart
En fågel gav mig ett recept
En fågel var det
Men den var dold
Inuti en hand
Att tiden skars ut
Som en operation
Närmast efter nuet
Då allting är fruset och stillastående
Fick jag en minimal
Tid att handla
Ensam i universum med
Fågeln som delade gåvan
Jag vände alla tärningar rätt
Och konsekvenserna föll bort
Allting stillastående utom
Vi två
Och fågeln krafsade bort
Planetsystem och svarta hål
Och vi ljög om vår gåva
Till de bortfallna döda
Singlandes som stenar
Bakom nacken
Vi återupplivade varandra
För att härska
Vi tänkte den längsta tanken
En efter en föll för vår retorik
Likt ett eko som slår dig med tystnad
Regn faller genom natten
Insektssvärmar dränks
Alla band skall brista
Allting slutar annorlunda än du tror
Du fick gå med mig och fågeln
Genom berg och hav för att se
Att vi är i sanningen
Den sista burna av alla dräkter
Vi är dom sista
Som ristar på himlen
Tecken från en handstil
Sönderskriven till taggtråd
Inhägnandes ett trasigt bete
Där djurens tungor saxar gräset
Som vuxit ur stjärnors ljus
Vi rör oss i cirklar
Och försvinnerstrax bakom nuet
Dit ingen når
Men förändrar framtiden
Till ett slumpens spel
Vi vänder på korten
Blandar och väljer den som vinner
Denna makt berusar oss
Och jag skaffade vingar
För att flyga snabbare än fågeln
För att nå den sista avgörande tiden
Och skriva mitt namn
Som en signatur på universums verk
För jag och fågeln är de
Första och sista som sluter tiden
Som aldrig återkommer
Allt är ständigt nytt
Allt utgår från det föregående
Som vi inte klippt av
I all frihet bor en fångenskap
En ensamhet som bär en ensamhet
Tills varv efter varv
Av tankar efter nuet
En söm av korslagda insektskäkar
Som snärjer min rörelse
Snart skalljag skall komma till dig
Och ge dig allt du önskar