Ord207

Sid2

Psyksjukhusets natt




Fåglarnas ögon lyser i natten
I månens ljus rullar en skiva
Och en lugn natt förväntas
Uppesittarna på psykakuterna
Har precis börjat sina monologer
Ljuset dämpas i korridoren
Många känner igen varandra
Och deras ritualer som måste
Innehålla ett lägre tal, ljudet måste ner
En långsam orubblig röst.
Den kan accepterats som ersättning
På en utesluten tablett
Vi ville ju alla tillhöra
Men mellan fingrarna gled
Handgreppet ut
Kajor i flockar slår sig ner
Längs kvarteren
En skrikande vägg
Ett mörkt svajande moln
Av individer där ingen
Kan känna igen en vilja
Liksom objekt
Finns ingen som styr eller leder
Viljelösheten tagit över subjekten
Och återfört dom till det objektiva
På akutmottagningen har många
Vänt och det finns inget mer att få
De påskrivna vita kuverten som sedlar
Ett värde större än dess siffra
En sjukhussäng körs i korridoren
Väskor och jackor ligger där
Den verkar tom
Och någon skall besitta den
Körs personen i rullstol
En ny läkare är beroende av turen
Att slippa göra om upplivningsförsöket
Och känna sina brister
För oron och lugnet går i vågor
Och drabbar alla
Anhöriga väntar
Sjuksköterskor väntar
Och klockan tjänar in tiden
Som köps och säljs
I korridorerna
Vågor av oro
Vågor av lögn