Djävulen är en man som misshandlar sin fru regelbundet och som är en utpräglad egoist och narcissist som älskar att vara alltings mittpunkt. Hans omgivning ska vara väldigt tacksam för att få vara i hans närhet och han hjälper inte till med hushållet ett dugg.
Det ska vara skönt att vara människa. Frun är hunsad och hjärntvättad och har ingenting att säga till om. Deras son har i hemlighet panikångestattacker och dottern ständigt ont i magen. Fasaden utåt är lyckad, han är en mycket omtyckt socionom och kulturskribent, och hon ständigt snäll och uppoffrande mot allt och alla. Fint hus, fin bil, fint städat.
Men det kom till en punkt då jag inte ville vara hos min syster och hennes mans sagolika postiva harmoni. Det var såna fruktansvärt taskiga vibbar så att jag höll på att få panikångest jag också. Hur ska man kunna bryta med en man som är djävulen och som har psykat, misshandlat och mobbat ned ens självkänsla till källaren? Hur ska man kunna göra uppror med totalförstörd värdighet?
Tjugo år tog det tills skilsmässan var ett faktum. Tjugo år av förnedring. Tjugo förlorade år förutom glädjen i barnen. Djävulen är en man som misshandlar sin fru regelbundet och som är en utpräglad egoist och narcissist. I detta nu blir en kvinna misshandlad där ute utan att kunna försvara sig.