En pajas till pastor står och predikar i den lilla frikyrkan, man skulle kunna kalla den för en sekt med en tydlig maktstruktur. Pastorn står och snackar skit och församlingen ropar halleluja och pris ske Gud vilken fantastisk predikan av den karismatiske mannen där framme vid podiet. Ska man tycka synd om
en pajas som inte inser att han är en pajas?
Församlingsmedlemmarna är lyriskt euforiska och jag förstår att jag befinner mig i ett dårhus.
Åhhh vilken härlig predikan bäste pastor, fantastiskt, nu klarar jag mig till nästa vecka.
Det är något sekteristiskt gränspsykotiskt över hela tillställningen och jag går in på toaletten och ömsom skriker, skrattar och gråter, varför stannar jag kvar i den här församlingen? Jag vet inte. Det är tvångsmässigt, halleluja, pris ske Gud!